Politikens grå eminens

I går kväll samlades ett 20-tal kandidater för Folkpartiet inför valet till landstingsfullmäktige i Jönköping, till en genomgång och diskussion om de viktiga frågorna inför valet. Det blev en kväll med livliga diskussioner, många inlägg och frågor. Vi hade trevligt och rent av roligt.

När jag åkte hem tänkte jag så här - vad är det som driver människor att sätta av tid och kraft till något man sällan får särskilt mycket uppskattning för?

De flesta fritidspolitiker kommer inte att uppmärksammas särskilt mycket. Många som blir valda till olika uppdrag kommer att arbeta i det tysta, ägna kvällar och helger åt sammanträden, inläsning av olika ärenden och delta i mängder av sammanträden. Man kommer att våndas inför beslut där det känns omöjliga att veta om det var rätt ställningstagande man kom fram till eller inte. I sämsta fall får man utstå "spott och spe" och möta en "mördande" kritik.

Ändå kommer alla dessa som nu står på partiernas olika listor att känna lust och vilja till ett politisk engagemang.

Naturligtvis är en av bevekelsegrunderna att få utöva makt. Makt är ju i dessa sammanhang möjligheten att kunna påverka och förändra. Man nöjer sig inte med att bara sitta vid köksbordet och gnälla eller ha åsikter i största allmänhet. Möjligheten att förändra är en stark drivkraft.

Hos många finns en medveten livsinställning om att en bra samhällsgemenskap inte är möjlig om det inte finns dom som har kraft att lägga ner ett engagemang på det som är större än den privata sfären.

Jag har under åren mött många av dessa firtidspolitiker som arbetar i det tysta. Man må vara sosse eller moderat, vänsterpartist eller folkpartist. Alla dessa politikens "grå eminens" är värda om inte beundran så en röst på valdagen.