torsdag 22 juni 2017

Stopp för utvisning av barn och unga till Afganistan

Det var ett glädjande besked i veckan från Liberalerna att man tar ställning för att tillsvidare stoppa utvisningarna av barn och unga till Afghanistan.

Bakgrunden till beslutet är det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan. Enligt Migrationsverkets analys väntas situationen förvärras ytterligare. Tyskland har redan fattat beslut om ett tillfälligt stopp för dessa utvisningar.

Som socialliberal välkomnar jag beslutet. För min del hade man gärna fått gå ytterligare ett steg längre och fattat beslut om en allmän amnesti för de ensamkommande barn som redan fanns här när asylreglerna ändrades.

Jag tycker att det finns tungt vägande skäl till att låta dessa barn stanna i vårt land.

Vi blir idag avrådda från att åka till Afghanistan. Det är för farligt. Men detta gäller tydligen inte alla, inte ensamkommande barn. Med den praxis som råder idag gör vi en oacceptabel skillnad på människor.

Många av dessa barn och unga fanns i vårt land när beslut fattades om de nuvarande asylreglerna. Man beslutade då om något så anmärkningsvärt som en retroaktiv lagstiftning, dvs den gällde bakåt, mot förhållande som rådde innan beslutet fattades.

Man kan ha synpunkter på den praxis som då rådde, med i princip helt öppna gränser. Men som det var då så uppfattade dessa barn att det var till bland annat Sverige man skulle ta sig. Där kunde man få möjligheten till ett bättre liv.

Så kom dom hit. De allra flesta tog sig an utmaningen att anpassa sig och acklimatisera sig i vårt land (undantag fanns och finns naturligtvis). Efter ett tag möts man av nya besked. Tyvärr, det är inte säkert att du får stanna här. Förutsebarhet är en av lagstiftningens viktigaste komponenter. Den frångicks i beslutet om den nya asyllagen.

Många enskilda människor och organisationer har under de här åren gjort stora insatser för dessa barn. Utan deras engagemang hade läget varit än mycket svårare. Många privatpersoner har upplåtit sina hem, ägnat tid åt läxhjälp, sociala kontakter och organiserat aktiviteter för dessa barn. Man har bjudit på något av det mest "svenska" som finns - visat medmänsklighet och solidaritet i praktisk handling. Detta engagemang ska staten vara rädd om och inte "löna" med ett misstroende.

I nuläget mår många av dessa barn och unga mycket dåligt. En del biter ihop och presterar förvånansvärt bra i skolan. Just nu går många av dom i vår kommuns sommarskola. Andra går in i självskadebeteende. Ytterligare andra utvecklar ett antisocialt beteende. En del går "under jorden".

Kan Tyskland fatta ett beslut om tillfälligt stopp för utvisningar av barn till Afghanistan borde Sverige kunna göra detsamma!

onsdag 21 juni 2017

Gårdagens sammanträde med Regionfullmäktige i Jönköping blev en lång tillställning. Vi startade kl 09.00 och var klara först kl 19.30. Detta trots att det inte var särskilt många punkter på dagordningen.

Ibland kan man reflektera över betydelsen och värdet över debatterna i fullmäktige. Det mesta är klart innan sammanträdet, partierna har positionerat sig och blocken är överens. I de flesta fall är man dessutom överens över blockgränserna.

Trots detta har debatterna ett stort värde. Det är i dessa som argumenten vässas. Brister i den egna argumentationen och ställningstaganden blir tydliga. Över tid mejslas synsätt och handlingslinjer fram.

Risken med debatterna kan vara att dom uppfattas att irrelevanta för medborgarna. Det är viktigt att människor ser att det inte finns en koppling mellan den verklighet man lever i när man t ex behöver hjälp av sjukvården och den debatt som politiken för. Jag är inte alltid säker på att så är fallet alla gånger.

Det viktigaste beslutet i går var investeringsbeslutet i en ny bussdepå i Jönköping. Bussdepån är en förutsättning för en fortsatt god utveckling av kollektivtrafiken.

Som ersättare i Regionfullmäktige kan man inte ha för höga krav på sig själv när det gäller att delta i debatten. Jag nöjde mej i går med ett inlägg när delårsrapporten debatterades. I vårt län finns ca 4500 asylsökanden. 80% av dessa är 80% hälsoundersökta. Detta är bra. Det är en preventiv insats som gör nytta såväl för den enskilde som för samhället.

Hälsoundersökningarna är en av flera viktiga åtgärder för att integrationen ska bli bra. Kanske inte den viktigaste, men dock betydelsefull. Får vi integrationen att fungera kommer många av de asylsökande att bidra till en fortsatt utveckling av vårt samhälle, på samma sätt som tidigare grupper har gjort.


fredag 10 juni 2011

Skolavslutning

Det hör försommaren till att vara med på barnbarnens skolavslutning. Idag har jag varit med på Hovslättsskolans skolavslutning. Den hölls i Missionskyrkan. Vi har lyssnat till vacker sång och musik framförda av elever och ett utmärkt tal av skolans rektor. Traditionsenligt har vi gemensamt stämt in i såväl Idas sommarvisa som Den blomstertid nu kommer.
Det var en fin högtid, fylld av sommar och tradition.

I debatten har skolavslutningarna blivit till ett problem. Det ifrågasätts om man får sjunga psalmer? Eller om man överhuvudtaget får hålla den i en kyrka?

Jag har tre reflektioner om den här debatten.

För det första. I ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle behöver det inte finnas en motsättning mellan värdet av det gemensamma och respekten för det som skiljer oss åt. Kanske är det tvärtom så att vi i det här sammanhanget behöver slå vakt om de gemensamma högtiderna och traditionerna. Skolavslutningarna är en sådan. Vi möts för att tillsammans med barnen vara med om ett viktigt avstamp i livet. När Hovslättsskolans rektor läste upp namnen på eleverna i årskurs 6 och som i och med skolavslutningen nu går vidare till andra skolor var det att uppmärksamma en viktig händelse i samhället. Nu var ytterligare en årskull klar att gå vidare i livet.
För att uppmärksamma dessa livets avstamp behöver vi skolavslutningen som en tillgång och en högtid och inte se den som ett problem.

För det andra. I ett öppet, demokratiskt och mångkulturellt samhälle är man naturligtvis medveten om betydelsen av att forma skolavslutningen på ett sådant sätt att alla kan vara med. Att det blir så är rektorns ansvar. Men detta motsätter inte att man kan vara i en kyrka, att man sjunger en psalm, eller att prästen/pastorn hälsar välkommen (som värd på stället). Ibland verkar de som motsätter sig till att vara i en kyrkolokal eller att man sjunger en psalm vara mer religiösa än vad troende människor faktiskt är. Det finns inget religiöst som smittar bara för att man är i en kyrkolokal eller för att man sjunger någon av de psalmerna som är sprungna ur det svenska kulturarvet. Den här debatten blir lika skev som när det uppstår en motsättning mellan att fira nationaldagen och att bejaka den internationella samhörigheten.

För det tredje. Kyrkfolket har också ett ansvar så att skolavslutningen inte blir ett problem utan en tillgång. Om man ser skolavslutningen som ett tillfälle att passa på, då är man med och skapar problemet.
I Hovslätts Missionskyrka var man föredömliga som värdar. En ljudanläggning som fungerade utmärkt och som sköttes av två av skolans elever. Extra stolar sattes fram så att alla fick plats. I pausen mellan de två skolavslutningarna hade man ordnat fika. När allt var klart behövde skolans personal inte bekymra sig om efterarbetet. Det tog kyrkfolket hand om. För detta ska man ha uppskattning och inte ses som ett problem.

onsdag 5 januari 2011

Planeringsdag

Har ägnat förmiddagen åt planering. Kan konstatera att livet efter den politiskt aktiva perioden har skapat luft, utrymme och möjligheter i kalendern. Jag känner mej mer än nöjd med att vara andre ersättare i landstinget och kommer från den positionen att följa landstingspolitiken på lagom avstånd. Men akta er - 2014 kommer jag igen. Om inget oförutsett inträffar ska jag då göra allt för att nomineras som kandidat för Fp till det nya regionparlamentet som då ersätter det nuvarande landstinget.

I politiken kommer jag att vara trogen Folkpartiet. Jag känner mej mer övertygad än någonsin om min politiska tillhörighet. Kan också notera att flera av de övriga partierna orienterar sig mot socialliberalismen, där Fp alltid varit.

Socialliberlismens ideologiska kompass håller över tid med sin starka betoning på andlig frihet, ansvar för och solidaritet med medmänniskan, betydelsen av ett kreativt näringsliv med ett starkt privat ägande, skola och utbildning som ger varje individ förutsättningar till mognad, frihet och utveckling. Listan kan göras lång på ideologiska markörer.

Framför allt har förmiddagens planering handlat på jobbet. Jag har många stimulerande arbetsuppgifter och nu är dom sorterade och uppdaterade. Det känns bra att redan nu veta vad jag i huvudsak kommer att ägna mej åt under både 2011 och 2012. Men jag ska akta mej mycket noga med att fylla på allt för mycket. Jag vill unna både mej och de mina mer av privat tid.

tisdag 4 januari 2011

Bygg ut järnvägsnätet

När jag summerar december månad kan jag konstatera att ca 10 timmar försvunnit på grund av förseningar och annat strul i tågtrafiken. Jag försöker så konsekvent det går att prioritera tågresande framför andra färdsätt. Jag gör det framför allt av praktiska skäl - det går att arbeta under restiden och det är bekvämt.

Jag tillhör dom som inte beklagar mig i första hand. Självklart kan man inte alltd förvänta sig att det går att hålla tiderna. Snökaos och kyla går inte att tänka bort. Det ingår i förutsättningarna för resandet att vara förberedd på det som inte borde hända.

Vi är nu i ett läge där tilltron till att komma iväg och komma fram fram i någorlunda rätt tid är oerhört låg. För min personliga del har jag slutat att boka in möten för nära inpå tidtabellstiderna, med allt vad det i sin tur innebär.

Det är naturligtvis lätt att i detta sammanhang skylla på SJ. Men jag anser att kritiken borde riktas högre upp i maktstrukturen.Investeringarna i järnvägsnätet är alldeles för låga. En tågmästare uttryckte det så här för några veckor sedan när vi äntligen kom iväg från Stockholms central -"det är helt enkelt för för många tåg på för lite räls". Det säger sig självt att ska man samordna trafiken för både snabbgående X2000, pendeltåg, regontåg och godståg på samma räls då behöver det inte bli många störningar innan kaos ligger nära.

Det är obegripligt att regeringen förhåller sig så kallsinnig till byggandet av Götalands- och Europabanorna. Infrastruktursatsningar (och satsningar på utbildningsväsendet) är långsiktigt säkra investeringar om man vill fortsätta att utveckla välfärden i vårt land. Det är när vi skapar förutsättningar till att människor kan mötas, när människor får en större arbetsmarknad att tillgå, som den konstruktiva utvecklingen tar fart. Se bara vad som händer i Öresundsregionen. Det nuvarande järnvägsnätet räcker helt enkelt inte till för att hålla dessa ambitioner högt.

När Götalands- och Europabanorna blir verklighet, för det blir dom av nödvändighet förr eller senare, skulle det skapa helt nya förutsättningar för tågtrafiken i vårt land. Därmed också för en fortsatt välfärdsutveckling.

fredag 29 oktober 2010

Avslut i Allmänpolitiska utskottet

Just nu är det uppbrottets tid i mitt politiska liv. Vi har idag avslutat mandatperioden för Allmänpolitiska utskottet i landstinget. Under mandatperioden har vi som ledamöter lärt känna varandra väl. Vi har diskuterat, samlat in information, debatterat, varit på studiebesök i olika verksamheter. Jag kommer att sakna utskottsarbetet och utskottskamraterna.

Jag tillhör den något udda skaran som tycker att sammanträden kan vara intressanta och berikande. Det kan vara rent lustfyllt att få ihop ståndpunkter, sammanfatta ett ärende och komma till beslut.

Det är några områden där vårt utskott satt avtryck i landstingets utveckling. Jag nämner här några exempel:
- Arbetet med yttranden kring hur landets regioner ska formas i framtiden. Det har vuxit fram en insikt om att de nuvarande landstingen inte är den mest optimala organisationsformen för både den regionala utvecklingen som hur hälso- och sjukvården ska organiseras.
- Utskottet var pådrivande i arbetet med att ta fram ett nytt miljöprogram för landstinget.
- Hur ska medborgarna känna ansvar, delaktighet och vilja att delta i det demokratiska projekt som ett samhälle är?
- Hur ska hälso- och sjukvården bli mer jämställd?

söndag 24 oktober 2010

Sista landstingsveckan

Två mandatperioder som aktiv i landstingspolitiken går nu mot sitt slut. Avslutar med en vecka med sammanträden i landstingsstyrelsen, i landstingsfullmäktige och i allmänpolitiska utskottet.

Inför den nya mandatperioden valde jag själv att stiga åt sidan. Med jobbet i Stockholm blir det så gott som omöjligt att hinna med politiska uppdrag på hemmaplan.

Under de kommande fyra åren blir mina politiska insatser begränsade till att vara ersättare i landstingsfullmäktige och i hälso- och sjukvårdsutskottet i Jönköping. Dessutom har jag fått förtroendet att ingå i styrelsen för länets folkrörelsearkiv.

Jag kommer att sakna de sammanträden, konferenser och debatter som hör ett politiskt förtroendeuppdrag till. Det är mycket stimulerande och djupt meningsfullt att få medverka i sammanhang som syftar till utveckling, förändring och förbättring av förutsättningarna för ett bra liv för de innevånare som bor i vårt län.

Mest kommer jag att sakna arbetet i Allmänpoltiska utskottet där jag varit ordförande. Vi har under perioden lämnat ifrån oss en rad yttranden, flerårsplaner och motionssvar. Jag ser det som en merit för egen del att vi i mycket hög utsträckning har kunnat resonera oss fram till beslut där vi varit överens.

Jag kommer inte att sakna känslan av att jag borde varit någon annanstans när planeringen inte fungerat och jag blivit dubbelbokad. Eller stressen av att inte hunnit med att förbereda mej som jag velat. Eller inte gett mej in i debatten som jag borde. Eller skrivit mer debattartiklar eller blogginlägg. Känner redan av att både det mentala utrymmet blivit större, liksom utrymmet i kalendern.

Folkpartiet i Jönköping kommer nu att representeras av två rutinerade och mycket dugliga politiker - Lena Skaring-Thorsén och Per Hansson. Jag är övertygad om att med dessa två representanter kommer Fp:s röst att förstärkas i landstinget.

Med mycket stor sannolikhet blir den kommande mandatperioden den sista för landstinget i Jönköpings län. 2014 kommer vi förhoppningsvis att gå till val av ett regionfullmäktige som omfattar ett större geografiskt område än vårt nuvarande län. Redan nu samarbetar landstinget i en allt större utsträckning med Östergötlands- och Kalmar läns landsting inom hälso- och sjukvården. De nuvarande landstingen är helt enkelt för små för att klara den avancerade sjukvården. En större region är också nödvändig för att kunna tillskapa de framtidsinriktade samhällsinvesteringar som behövs inte minst inom infrastrukturen.