"Ni kom till
Jönköping idag, från olika håll.
Från norr
längs E4, en av Sveriges vackraste vägar med Vättern, Visingsö, Jönköping och
Huskvarna i blickfånget. Eller från söder med de enorma lagerhallarna och en
ständig långtradartradartrafik till och från detta logistikcentrum. Eller med
tåget, där sträckan Tenhult – Bankeryd också den klassad som en av landets
vackraste.
Från norr
och öster, från syd och väst kom ni och ni mötte vår plats, vår stad, med olika
synintryck.
Vi skulle
kunna göra en stadsvandring genom kulturkvarteren, men också genom förorterna.
Från områden där människor har det gott ställt, till fattigdom.
En vandring
genom centrum idag skulle ge en bild av fest och karneval. Det är marknadsdagar
med liv och rörelse över allt.
Det är inte
det ena eller andra infarten som ger den rätta bilden av Jönköping. Inget av perspektiven
ger var för sig ger en helhet. För att få den måste allt vägas samman.
Biskopen i
Växjö har låtit tala om sig, bland annat genom att aktualisera människans behov,
inte bara av fysisk, psykisk och social hälsa, utan också av existentiell
hälsa. Den hälsa som prövas i livets olika gränssituationer, vid sjukdom, sorg,
förluster av tidigare förmågor, då tryggheten, självständigheten och
värdigheten sätts på spel.
I livets
olika skeden möter vi nya sidor av livet. Många av oss kan vittna om hur
perspektiven har skiftat genom åren. Infarterna till livet har vart olika. Vandringen
genom livets kvarter har lett oss till olika upplevelser och erfarenheter. Det
har ibland varit fest och glädje, rent av karneval. Men där finns också sorgen
och smärtan.
Det som en
gång var viktigt för oss, har idag tonats ner. Det som är viktigt nu, hade inte
samma betydelse för några år sedan. Det är som att vi till och från färdas på
en annan ”infart”, eller att vi går en väg som vi inte är riktigt bekant med. Med
nya och annorlunda perspektiv.
Lika sanna
som de olika bilderna och perspektiven är av vår stad, lika sanna är de olika
sidorna av livet.
I denna
föränderlighet uppmanar oss aposteln att ”stå fasta och vara stadigt rotade i Kristus,
så att ni förmår att fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära
känna Kristi kärlek, som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet
uppfyller er.”
Paulus
skriver om det vi idag skulle kunna kalla för den existentiella hälsan. En
förankring i Gud som håller i livets olika skeenden.
Kanske detta
är en av RGP:s viktigaste uppgifter – att ge människor möjlighet att beröras av
livets mening och syfte, att kunna uppleva en förundran över tillvaron, - att
ge människor möjlighet att finna hoppfullhet även när livet är svårt, och att
det finns en väg till en personlig tro och tillit.
Min
personliga erfarenhet är att livets olika skeden har ökat och fördjupat min tro
på kärlekens och tillitens Gud, som i Kristus öppnar ett perspektiv som är
väldigare än allt.
Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar