Gud är god

Vårt senaste barnbarn döptes i går i Månsarps kyrka. Det var en fin och viktig högtid.

På kyrkogården, som omger sockenkyrkan, ligger några från de generationer som gått före begravda. Inne i kyrkan samlades vi som nu lever. Det var mer än en namngivningscermini. Vi tackade Gud för det nya liv som anförtrotts oss, vi påmindes om det ansvar vi alla delar med föräldrarna och vi bad om Guds omsorg och beskydd över det nya livet.

I liturgin var de första orden prästen mötte oss med - "Gud är god".

Ibland kan man med rätta ställa frågan om det inte är de destruktiva och nedbrytande krafterna som styr vår värld. All den information som sköljer över oss är ofta så laddad av det godas motsats. Vad är det för värld som detta lilla barn kommer att möta?

Kanske det är kyrkans främsta uppgift att ständigt påminna oss om att tillvarons innersta, dess djupaste mening, dess största kraft, det vi kallar Gud - är godhet, kärlek, barmhärtighet, nåd. Och att det är vår främsta kallelse i livet att stå i det godas tjänst.

När det nya lilla barnet bars fram och välkomnades gjorde vi det inför den Gud som är god.

De traditioner vi har kring livets olika skeenden - dop, konfirmation, vigsel, begravning har alltid förändrats och förnyats. Så också nu. Allt fler väljer idag någon annan form av välkomst- och namngivningscermoni än dopet. Allt färre konfirmeras. Vi gifter oss fortfarande i stor utsträckning i kyrkan, samma sak med begravning även om allt fler gärna vill att den religiösa aspekten ska tonas ned.

För min del skulle det kännas fattigt och att något fattades om formen och ritualen vid livets viktiga händelser inte hade en andlig dimension Vem ska jag tacka, eller för den delen - anklaga. Vart skulle tankarna och känslan inför livets mysterium ta vägen och riktas till? Inte för att begripa allt eller för att förstå men att ana ett sammanhang som är större. Att livet självt är en Gud - som är god.

Vi vet inte hur livet kommer att bli för vårt barnbarn. Vi vet att han är unik. Ingen har tidigare varit som han. Han är en gåva till oss.
Det ska bli både spännande och förmodligen ibland oroligt att följa honom på hans livsväg och vid de vägval han kommer att göra.