Stopp för utvisning av barn och unga till Afganistan

Det var ett glädjande besked i veckan från Liberalerna att man tar ställning för att tillsvidare stoppa utvisningarna av barn och unga till Afghanistan.

Bakgrunden till beslutet är det försämrade säkerhetsläget i Afghanistan. Enligt Migrationsverkets analys väntas situationen förvärras ytterligare. Tyskland har redan fattat beslut om ett tillfälligt stopp för dessa utvisningar.

Som socialliberal välkomnar jag beslutet. För min del hade man gärna fått gå ytterligare ett steg längre och fattat beslut om en allmän amnesti för de ensamkommande barn som redan fanns här när asylreglerna ändrades.

Jag tycker att det finns tungt vägande skäl till att låta dessa barn stanna i vårt land.

Vi blir idag avrådda från att åka till Afghanistan. Det är för farligt. Men detta gäller tydligen inte alla, inte ensamkommande barn. Med den praxis som råder idag gör vi en oacceptabel skillnad på människor.

Många av dessa barn och unga fanns i vårt land när beslut fattades om de nuvarande asylreglerna. Man beslutade då om något så anmärkningsvärt som en retroaktiv lagstiftning, dvs den gällde bakåt, mot förhållande som rådde innan beslutet fattades.

Man kan ha synpunkter på den praxis som då rådde, med i princip helt öppna gränser. Men som det var då så uppfattade dessa barn att det var till bland annat Sverige man skulle ta sig. Där kunde man få möjligheten till ett bättre liv.

Så kom dom hit. De allra flesta tog sig an utmaningen att anpassa sig och acklimatisera sig i vårt land (undantag fanns och finns naturligtvis). Efter ett tag möts man av nya besked. Tyvärr, det är inte säkert att du får stanna här. Förutsebarhet är en av lagstiftningens viktigaste komponenter. Den frångicks i beslutet om den nya asyllagen.

Många enskilda människor och organisationer har under de här åren gjort stora insatser för dessa barn. Utan deras engagemang hade läget varit än mycket svårare. Många privatpersoner har upplåtit sina hem, ägnat tid åt läxhjälp, sociala kontakter och organiserat aktiviteter för dessa barn. Man har bjudit på något av det mest "svenska" som finns - visat medmänsklighet och solidaritet i praktisk handling. Detta engagemang ska staten vara rädd om och inte "löna" med ett misstroende.

I nuläget mår många av dessa barn och unga mycket dåligt. En del biter ihop och presterar förvånansvärt bra i skolan. Just nu går många av dom i vår kommuns sommarskola. Andra går in i självskadebeteende. Ytterligare andra utvecklar ett antisocialt beteende. En del går "under jorden".

Kan Tyskland fatta ett beslut om tillfälligt stopp för utvisningar av barn till Afghanistan borde Sverige kunna göra detsamma!