Söndagsbetraktelse den 18 juli 2010

Den yttre ramen för dagens bibelberättelse är att Jesus tar med sig några av sina närmaste vänner upp på ett berg.

Vi som bor vid foten av ett berg vet hur ansträngande det kan vara att bestiga ett berg. Vi vet också om tillfredsställelsen när man kommit upp. Man kan andas ut, vila och inte minst njuta av utsikten. Här i Taberg kan vi från toppen av berget se över de småländska skogarna och sjöarna, vi kan se samhällen och vägarnas riktning. Det är vackert och man kan få en överblick över landskapet.

Bildligt talat behöver vi "ta oss upp på berget" emellanåt för att kunna se perspektiven, ta ut färdriktningen, se var hindren finns för att veta hur vi ska gå. Vi behöver plats och tid för reflektion och eftertanke gärna tillsammans med några av de närmaste. Vardagen är ofta fylld av situationer och aktiviteter då tiden inte finns för att tänka efter.

Det här "bildliga berget" kan för mej vara cykelturen, tågresan, promenaden, semesterveckorna. Det är inte självklart att utrymmet för "tiden på berget" finns. Ofta får vi ta oss dit med ansträngning eller åtminstone se till att vi tar oss tiden.